Domaine Labet Poulsard "En Billat" 2012

Oförtrutet poulsar vi vidare i Juravindrivorna. Näsmusslorna är som microterroir för Arbois med en Voilehinna av Jurajästceller. Mjölksyran i tungmuskulaturen närmar sig savagninsyralika nivåer av allt sörplande och smackande. Blodsmaken i munnen är som färgen på en Trosseau. Vi känner oss naturliga som frigående Sturköhöns och trötta som nedgrävda kohorn.
M e n   v i   g e r   o s s   i n t e!
Vi älskar ju det här.

Domaine Labet Poulsard "En Billat" 2012

I både doft- o smakgrund har vi en gammal Apotekarnes smultronläsk toppad med fågelsand, lakrisal, kanel, kryddnejlika, färsk tång, pors, en nypa malört men knappt någon vitpeppar som vi brukar hitta. Trots allt inte alls så kryddigt som det låter.

Spritsig? Nja i såfall nanometerstora bubblor. Drygt medelhög syra. Frukt från smultron och mosade jordgubbar på gränsen till glest men hålls ihop av en lätt glycerinbeströdd yta. Antydd sälta, sötma o beska möjligen från stora gamla fat, eller är det kanske det där terroirtypiska? Kanske  t o m Labettypiska?

Gott?
Oui bien sûr!

För övrigt är Julien Labets vinmarker ekologiskt certifierade och vinet minimalt svavlat men han är ingen biodynamiker, så det där med kohorn gäller inte honom.
Läs mer om producenten här och lite här

Schäfer-Fröhlich 2008 Bockenauer Spätburgunder 'R' Trocken

Vi spontanköper en övergiven flaska från ett gammalt nyhetssläpp. Noll koll på årgång men vad gör väl det? Älskar Tim Fröhlichs Riesling av olika slag och kan inte stå emot Spätburgundern som vi aldrig provat och som ser så ensam ut i systembolagshyllan.

Vackert blekt korallröd med rubinstänk.
Lätt parfymerat med sågspån, kålrot, kolasnöre, Sempers blåbärspuré och hallonfudge. Mineraler med salmiak och hockeypulver. Säkert inte menat som ett stort vin men ändå komplext och mångfacetterat när man väl börjar grotta ner sig i dofterna. Ett vin som vi har svårt att sniffa oss mätta på.

Pors o kryddiga små granskott återkommer i både doft o smak, möjligen med antydan till ekbeska men mer i form av träull och alls icke unbehaglich. Blåbär landar mjukt även på tungan. Under en tunn glycerinbemängd yta döljer sig drygt medelhög syra och svag strävhet utan att man egentligen känner tanninerna. Fler och fler lager skalas av under kvällen. Mineraler. Vaniljstång. Rosmarin. Limstift. Allt i en slank och nästan viktlös kropp.
90

Vinet tar slut innan vi är färdiga med det. Ett betyg så gott som något.

Cascina Tavijn Barbera Bandita 2011

Nu är ju det här egentligen andra bloggares hemmaplan, men vi kan bara inte låta bli att skriva om detta och hoppas att någon fyller på.

Cascina Tavijn och Nadia Verrua har hyllats både här och där och vi har också lovsjungit hennes Barbera Riserva, liksom kursdeltagarna på vårt Giro d'Italia tidigare i höstas.
Därför har vi sett fram emot årgång 2011 av basbarberan som släpptes tidigare i höstas hos Cibi e Vini.

Men vad gör en klok poducent när vinet blivit lite mer extraherat, eller i alla fall mörkare än vad sig bör (eller vad som nu hände) och konsortiet inte godkänner det som Barbera d'Asti DOCG utan nedgraderar till Piemonte DOC?
Jo man använder sig av ett vapen som kan få de flesta att kapitulera.
Humorn.
Gör en fullkomligt avväpnande etikett.
Döper vinet till Bandita.
In cerca di denominazione - på jakt efter denominazione.
Helt oemotståndligt!

Mörk klart rödblå utan större transparens.
Svag biodoft över några svarta vingummin och en tablettask tutti frutti. Röda äpplen, körsbär. En liten flisa från ett stort fat kan möjligen anas. Mineraler och våt skokartong utan källartoner. Svagt fruktigt vinöst anslag. Inte defekt, inte salubrin men man snuddar vid tanken. Lätt oxiderat? Lim? Skokräm? Vad är det?
Ganska yppig frukt med björnbär svarta vinbär o mörka körsbär. Mkt hög syra och knappt förnimbara tanniner. 

Liknar inget annat, varken utanpå eller inuti.
Avväpnande humoristiskt.
Och ett fantastiskt gott matvin.

Triss i chardonnay från Chablis och Jura

Vissa saker kan bli tydligare om man jämför viner bredvid varandra, i alla fall om man inte blandar in för många flaskor. Här testar vi två lättfatade chardonnay från Jura med en enklare ståltankschablis från välkänd producent som referens.


Clotilde Davenne Chablis 2012

Smått rieslinglika doftnoter med gröna äpplen, lite mandarin, päron, mineraler, krossat musselskal.  I munnen märks skillnaden på den lätta oljigheten på tungan utan den där rieslingskärpan även om här finns rikligt med höga och trevliga grönäppliga syror. 

86

Inget större djup eller komplexitet men rent, ungt, friskt och gott för oss som gillar bett i syrorna.

(SB, 129 kr)

Domaine Labet "Fleurs" 2011 Chardonnay Ouillé, Côtes du Jura

Ganska komplex doft där man anar gamla träfat och väl in-vinifierad jurakällare. Gula blommor, våt sten, kalk och knallpulver, gulröda äpplen och citrusskal. Vinet är tätare än det förra och även något fetare på tunga och gom där de gulröda äpplena återkommer, men helt utan oxidationstoner och varvat med citrus åt det oranga hållet. På sluttampen förnimmer vi en lätt grapefruktbeska. Drygt medelhög syra. Bra längd. Avslutas med en fin mineralitet med antydd sälta. 

90 

Plötsligt tänker vi på  Loire och chenin blanc på stora gamla fat men utan de allra högsta syrahöjderna. Det här funkar bra både till vardagskontemplation och mat.

(Kronevin, 150 DKK)

Läs mer om Domaine Labet här.

Caveau des Jacobins Chardonnay 2011, Côtes du Jura 

Minsta doften i trion. Av de 12 månaderna på träfat märks inte mycket mer än antydan av en oskalad hasselnöt. Citrus från mandarin och ett stänk av omogen persika. Fin mineralitet från både kalk och ostron och drygt medelhög syra. Lättare i strukturen än väntat. Hyfsad längd.

86

Det här måste vara ett av systembolagets mest prisvärda vita viner. I jämförelse med Labets Chardonnay känns det lite klent, men för sig själv och med en lättare fiskrätt är det riktigt bra. Även 2010 höll måttet. 

(SB 89 kr)

Finare vinare har skrivit mer om både viner och producent här

Julian Haart Schubertslay Kabinett 2012

Scanning av Rieslingkabinett anno 2012 har härmed påbörjats.
Julian Haart släppte sin Schubertslay innan sommaren men vi har inte kommit till skott förrän nu. 2011 tyckte vi var lite jästig och klen när vi provade första gången för ett knappt år sedan, men den hade växt till sig flera snäpp vid ett nytt test i somras utan att den därigenom blev för tung.

Druvig och svagt grönäpplig doft med gul citrus, ananassaft och vita blommor. Vi hittar formfranska och lätt jästighet men betydligt mindre än 2011. Inte heller riktigt lika stor mineraldoft och definitivt inget i petroleum- eller svavelbranschen.
I munnen dominerar clementin och gröna äpplen och mineralerna blir något påstridigare och av det grusigare slaget. Sötman är vid första tungkänningen kanske i högsta laget men en riktigt rejäl syrados balanserar upp helhetsintrycket som blir skönt syrligt och fylligare än kabinettgenomsnittet. Dansar inte riktigt så friskt och svävande på tungan som vi egentligen förväntar oss av en klassisk kabinett. 7,5% och den friska grundtonen gör det ändå lekande lätt att dricka dag 1. Dag 2 har tyvärr fräschören minskat i samma omfattning som blommigheten har ökat och dominerar lite för mycket.

Det blir lite som en alkoholsvag Spätlese på gott och ont. Där 2011 ursprungligen var lätt och spretig är denna mer visköst stabiliserad av syrlig sötma. Inget fel på kvaliteten, men dricker vi kabinett ensamt vill vi kanske att det skall dansa eller i alla fall tassa lätt på tå över tungan. Det är väl själva grejen med kabinett? Vi väntar till sommaren och ser vad som hänt tills dess med nästa flaska
Finare Vinare verkar mer positiva än vi.

Atomwine 125DKK

200 italienska viner

OK, vi erkänner.
Vi har syndat.
Varit otrogna.
Alldeles för ofta har vi på sistone låtit oss förföras av små nätta naturliga fransyskor från diverse mer eller mindre obskyra AOC.

Vi inser att vi har försummat vår första stora kärlek Italien.
Vad är väl Arbois, Auvergne och Fiefs Vendéens Brem mot Barolo, Barbaresco och Chianti Classico.

Så vi får försöka göra vårt bästa för att bikta oss.
Är 200 italienska viner tillräckligt för att vi skall bli förlåtna?

Vi var inte där för två år sedan men denna gång tar vi oss till Ørestad i utkanten av Köpenhamn där mässan 200for200 hägrar. 200 DKK för 200 danska viner låter som en bra deal, även om erfarenheten har lärt oss att det där med mässor är vad det är. Trångt och svårt att komma till både viner och spottkoppar (även om det sistnämnda sällan beror på att folk spottar). Vi har därför valt eftermiddagsflighten eftersom kvällspasset lär vara fullt av danskar som förfestar med finvin till billig penning.

Roligt med sådana här tillställningar är inte minst att få träffa producenterna live. Toscavini som är ena arrangören av evenemanget har vi inte handlat av tidigare men BBVinimport och dess viner är i mångt och mycket kända av oss. Bara det att träffa personerna bakom Santa Maria/Colleoni, Castell'inVilla och Il Molino di Grace höjer temperaturen för oss. Annars blir totalintrycket faktiskt lite slätstruket. Kanske har förväntningarna varit för uppskruvade, kanske har inte alla tagit med sina bästa viner, kanske har vi tröttnat på storprovningar där vi ju har svårt att upprätthålla koncentrationen trots idogt spottande och att vi fokuserar på bara ett fyrtiotal viner. Det enda vi sväljer är faktiskt Colleonis Brunello och Castell'inVillas Riserva.
Glöm inte,
Alkohol skall väljas med omsorg.
Kvalitet framför kvantitet.

Marino Colleoni, Santa Maria

Santa Maria/Colleoni

Livet är underbart när både vinerna och vinmakaren bakom är lika sympatiska. När resan styr mot Toscana får Marino och Luisa Colleonis vingård bli en anhalt.

Rosso di Montalcino 2011

500 m ö h och norrläge ger ett fruktigt vin utan alkohol el värme trots den varma årgången.

88

Brunello di Montalcino 2008

Jordgubbe, mynta, fina närvarande men ganska milda tanniner. Ungt, men mio dio så goda viner den här mannen och hans fru gör!

91-92

Coralia Pignatelli, Castell'in Villa

Castell´in Villa

Här har vi ett annat givet kommande resmål. Bakom den lilla damen Coralia Pignatellis försynta och näpna yttre döljer sig en vinmakarkraft av guds nåde.

Chianti Classico 2009

Denna årgång har vi hoppat över att köpa, eftersom vi tänkt att det inte blev så elegant som vi helst önskar. Mycket riktigt är den väldigt fruktig och drickbar redan nu. Coralia bekräftar det vi gissat, att hon inte tycker om de varmaste årgångarna och inte heller nya fat. Själsfrände. Man blir nästan förälskad i henne.. eller ja, i hennes viner i alla fall. Vi kan knappt bärga oss tills 2010 släpps. 2006-2008 har vi tidigare tyckt ligga i 90poängsklassen och måste vara bland det mest prisvärda man kan hitta i Chianti Classico.

87

Chianti Classico Riserva 2008

3 år på 78 hl slavonska botti känns som en textrad vi kan sjunga om och om igen. Ljuv musik för våra öron.

Lättsamt surkörsbärigt, mineraliskt, lite spretigt ungt men högst lovande. Enligt Coralia kan man lagra dessa viner i säkert 50 år. Hon berättade hur hon nyligen druckit ett från 1971 som fortfarande var vid god vigör. Imponerande!

90-91

Poggio delle Rose 2008

Enligt BB-vinimports hemsida har detta vin gjort på 100% sangiovese vistats 18 månader på nya fat. Enligt vinmakerskan använder hon bara gamla barriques. Hur som helst är faten behagliga och redan välintegrerade i övriga dofter och smaker.

Komplext, mineraliskt, väl fokuserat.

90

Santacroce IGT 2007

Fruktig varmt, lite väl publikt i vårt tycke.

50% sangiovese 50 cabernet sauvignon

87

 

Tiziano Vannoni, Il Molino di Grace

Il Molino di Grace

Vår favoritbaschianti efter Castell'in Villa i denna prisklass. Riservavarianterna lite mer semimoderna och inte riktigt lika rena.

Chianti Classico 2010

Ung lite spretig men mycket lovande. Ren frukt

89

CC Riserva 2007

Fruktig, körsbär med tunn chokladhinna. Blandade fat med botti, tonneaux och barriques. Integreras med åren. 

88

CC Il Margone 2007

Mer choklad och aningen kaffe från franska barriques. Körsbärigt fruktig. Välgjord men något för tung för oss.

87

Gratius 2005 

Mjukare tanniner, spretig ändå.

85

Gratius 2006

Fin koncentrerad frukt, en hel del fat men ändå inte störande. Balanserade tanniner. Det är nog årgången som gör detta till ett vin i vår smak.

88

Gratius 2007

Mintchokladkaka o surkörsbär, ungt lite kantigt trots all värme o alkohol

85

Renato Vacca, Cantina del Pino

Cantina del Pino

Det här har vi testat delar av tidigare. "Ovello" vill vi köpa när det är dags för 2010. Seriös producent.

Barbaresco DOCG 2009

Fruktigt med balanserade tanniner utan större komplexitet

85

Barbaresco Albesani DOCG 2009

Lite mer lera i jordmånen ger ett strukturerad ganska fyllig barbaresco med bra bett i tanninerna. Ett svalare år så...

87

Barbaresco Ovello DOCG 2009

Sand och kalksten ger lättare struktur med elegans och rejäla tanniner. Det här är bra!

89-90

Casanova di Neri

Välkänd producent som vi har god erfarenhet av sedan tidigare. Denna gången besvikelse kanske för att ribban lagts högt av föregående producenter.

Rosso Sant Antimo 2009

Varmfruktig enkel

82

Rosso di Montalcino 2011

Fat, värme, fruktdriven

86

Brunello di Montalcino 2008

Mineralisk, balanserad frukt. Traditionellt tillverkad men ändå en del ektoner. Blir naturligtvis mycket bättre med lagring.

88

Brunello di Montalcino Tenuta Nuova 2008

Enkelmark och modernt gjord med 30 mån lagring på barriques till större delen. 

Välfatad, varm överextraherad alkoholgigant (15%). Var finns brunellofinessen?

85-86 (SIC!)

La Rasina

Rosso di Montalcino 2011

Enkelt, sv vinbär dominerar

84

Brunello di Montalcino 2008

Kantiga tanniner, finessfattigt

86

Brunello di Montalcino 2007

Alkoholigt, varmfruktigt, kaffe diesel

85

Brunello di Montalcino Il Divasco 2007

Cassis choklad

86

Armilla

Rosso di Montalcino 2011

Brunello di Montalcino 2007

Brunello di Montalcino 2008

Generellt lite obalanserade utan större finess. Cassis o choklad. Känns fatiga, alkoholstarka trots bara stora fat på pappret.

Solaria

Rosso di Montalcino 2012

Rosso di Montalcino 2011

Brunello di Montalcino 2008

Fruktiga och extraherade. Enkla och utan elegans. 

Ceste

Roero Riserva DOCG 2009

Barbaresco DOCG 2009

Barolo DOCG 2008

Uppges vara traditionellt gjorda men väldigt fruktiga och ganska varma. Även 2008

Chicco

Nebbiolo d'Alba Mompissano DOC 2011

Roero Riserva valmaggiore DOCG 2009

Barolo Rocche di Castelleto DOCG 2009

Generellt ganska obalanserade med värme

Metodo Classico Cuvee Zero Rose 2007

Om inte annat så är det lite spännande med mousserande rosé gjort på nebbiolo.

Clos Rougeard "Les Poyeux" 2008

En av våra allra största vinkickar hitills var när vi för en tid sedan fick prova Clos Rougeard Saumur-Champigny 2008. En omtumlande upplevelse med dess kristallklara isande renhet och burgundiska svävande lätthet. Cabernet Franc som vi aldrig druckit det tidigare.
När vi så får möjligheten att prova deras "Les Poyeux" är det svårt att inte låta sig påverkas av uppskruvade förväntningar. Det här anses av många vara Loires bästa Cabernet Franc-producent. Efter vårt första smakprov är det svårt att säga emot.
Som vi skrev tidigare görs detta av bröderna Charly och Nady Foucault som är åttonde generationens vinmakare i Chasé sydost om staden Saumur. Man gör ett vitt vin på Chenin Blanc och tre olika röda på Cabernet Franc där de två "Le Bourg" respektive "Les Poyeux" kommer från separata lieux-dits (motsvarande climat i Bourgogne) var och en med sin micro-terroirprägel.
Le Bourg är den "finaste" och ger det mest kända vinet lagrat 24-30 månader på nya barriques, medan Les Poyeux är den äldsta vinmarken och har använts till vinodling sedan 1600-talet. Själva jämför man med Bourgognes klassifikationssystem där Saumur-Champignyvinet skulle motsvara "Village", Les Poyeux "Premier cru" och Le Bourg "Grand cru".
Vingården har totalt 10 ha mark och man har i alla tider undvikit kemiska bekämpningsmedel. Odlingen sker i praktiken biodynamiskt men utan att man gjort någon affär av det långt före och sannolikt bortom alla trender. Man har helt enkelt fortsatt att göra som man alltid gjort och förstod när pesticiderna kom att det inte var bra för varken druvor eller vin. Till glädje för oss kan vi därför fortfarande ta del av vad dessa (så långt det nu är möjligt) kemikaliebefriade ler- och kalkstensjordar har att erbjuda i vinväg.
Les Poyeux lagras två år på högklassiga men begagnade fat och sedan 1 år på flaska.

Direkt på första sniffen känner vi de lyxiga faten som omsluter en fruktdominerad doft av fina svarta vinbär, hallon och krossade enbär. Till skillnad från deras basvin hittar vi faktiskt här också en för oss mer druvtypisk örtig svag doft av grön paprika men den tonas ut under kvällen och än mer till kvällen därpå. Samma gäller för gommen där vi efter några timmar bjuds på ett välstrukturerat och fokuserat vin med koncentrerad frukt, fin liten sötma och hög syra allt insvept i en elegant silkigt polerad nanotunn hinna som döljer den underliggande närmast finspulvriga eller möjligen sandiga texturen och de ganska tighta tanninerna. Det här har inte samma lätthet och rena skärpa som instegsvinet men vilken ren frukt och koncentration! Smaken dröjer sig kvar länge länge i munnen. 

Faten är tydliga men eleganta och redan så snyggt integrerade att vi häpnar. Det här är ju ändå ett vin i sin linda som skall ligga länge. Det talas om att man kan spara det i 50 år, Le Bourg kanske i 100! Vem klarar det...

Provning med OD-gruppen

Dags för träningsprovning à la trebetygsprovets flight 2 och 4, dvs vita och röda som kan vara gjorda på både enstaka eller flera druvor.

Juliusspital Silvaner kabinett trocken 2012 

Lätt spritsigt, mkt mineraliskt, medelhög syra. Päron och mandarin. Avslagen öl? Lite grus men inget av den där jordigheten vi tycker Silvaner brukar ha. Annan årgång druckits förr men det sätter fortfarande inga djupare spår i vårt smakminne.

86

Cave de Tain, Hermitage 2005

Det doftar lim och kryddig äppelkaka med vaniljsås. Knastertorr och samtidigt oljigt viskös, tät o kraftfull. Låg syra. Bokna äpplen. Känner viss eldighet men är inte alkoholstarkt enligt etikett. Lite syra till så hade det lyft ännu högre. 

87

Chante Cigal 2011 Châteauneuf-du-Pape

25%Grenache, 25%Clairette, 25%Bourboulenc, 25% Rousanne och vips så har vi receptet på Päronsplitt med äpple och vita blommor både i doft o smak. Ganska mjuk textur, knappt medelhög syra och minimal beska. Även här känner vi en viss eldighet. Jamen visst var det gott! 

87

Clos Henri, Sauvignon blanc  2011

När det är vankas sauvignon med extra allt tänker man genast Nya Zeeland och gärna Marlborough. Här är det så mycket nyöppnad burksparris så att man nästan storknar. Lite kattkiss, krusbär, mineralitet och hög syra på det. Balans är inte ordet vi använder just här...

82

Ludovic Chanson, Les Pêchers 2011 (Montlouis sur Loire)

Beskrivet här tidigare. Hade säkert blivit ännu bättre om vi låtit det vara ett par år. Chenin blanc mår bra av det.

87

Francois Chidaine, Les Argiles 2011

Samma här men visst är det bra redan nu. Klassiskt med kramsnö i lovikavantar, vax, äpple, mineraler, jord. Hög syra lätt beska. Någon tycker att det kan finnas en viss brödighet i chenin blanc som drar lite åt champagnehållet. Och visst är det nog så när man börjar tänka på det.

87

Jadot, Morey-Saint-Denis 1997 

Kvällens vin(n)are om man frågar oss. Det här släpptes första gången 2010 och funkar fortfarande utmärkt. Moget men alls icke pensionsmässigt. Syrorna är fortfarande fina och här finns frukt kvar. Mörka jordgubbar, torkade körsbär, multna löv, kanel, ostbutik, kallrökt torkad tysk skinka, vävplåster och buljongtärning. 

Umami på flaska!

90+

Leon dormido 2007

Werters smörkola,vanilj, sv vinbär med fruktig syra. Bra längd men det hjälper ju inte när det är så här fatdominerat. Publikfriande modernt. 

85

Bernard Magrez, Ch Croix de L'Esperance 2006
100% Merlot från St Emilion. Plommon björnbär vanilj lätt rostade fat. Julkryddor. Drygt medelhög syra. Ganska mjuk textur. Halvbra längd. Drygt måttliga torra tanniner. Inte dåligt men passerar förbi på något sätt utan att göra större intryck.
86-

Ch Chantalouette 2005
Mer Bordeaux. Nu Pomerol med 70% Merlot, 15% Cab Sauv, 15%  Cab Franc. Lite som det förra. Kryddor halsfluss (SIC!), plåster stall. Brett?  Lite permanentvätska. Dova mörka plommon. Vi kräver mer av Bordeaux för att mungiporna skall peka uppåt.
85

Marchesi Mazzei, Tenuta Belguardo 2006
Supertoscanare är inte det bästa vi vet bland italienska viner men den här brukar vara bra. Är nog fångat i början på sin höjdpunkt dessutom. Faten känns inte så mörkrostade som vi är vana vid från Mazzei (som ju också gör Fonterutoli), eller är de kanske bara väl integrerade? Fin syra, både täthet och djup och som en smäck till den fantastiska viltgrytan vi bjöds på.
88+

G. D. Vajra Barolo Albe 2007
Ja för sitt pris är inte det här alls tokigt men nog kan man väl hitta några Langhe Nebbiolo som gör jobbet lika bra. Vi sniffar plastmatta och gummianka. Piemontesiska lätt kokta jordgubbar och bra syra men förvånsvärt snälla tanniner. Kanske är det årgången som ger en fruktsötma vi inte riktigt är kompis med.
86

Domaine Saint Nicolas "Reflets Rouge" 2011, AOC Fiefs Vendéens Brem

Domaine Saint Nicolas har 32 ha mark i L'île d'Olonne och Brem, i departementet Vendée i Loire, ända ute vid Atlantkusten. Vinmakaren heter Thierry Michon och vinodlingarna är organiskt kultiverade sedan 1995 med biodynamisk certifiering. Jordmånen är lera och skiffer och kombinationen med närheten till havet anses skapa förutsättningar för ett speciellt mikroklimat.
Man odlar Chenin, Chardonnay, Groslot Gris, Pinot Noir, Gamay, Groslot, Cabernet Franc och Négrette.

Deras "Plante Gate" gjort på 100% Pinot Noir står för närvarande på Nomas vinlista.
Det gör inte vinet för kvällen. Å andra sidan har det en intressant druvblandning som vi aldrig har provat tidigare med 80% Pinot Noir och 20% Cabernet Franc. Sammansättningarna för Reflets kan emellertid variera mellan olika årgångar. Gemensamma nämnare är biodynamisk odling utan kemikalier utöver bordeauxvätska, sydvästläge, manuell skörd, 8-10 dagars maceration, ingen tillsatt jäst eller socker och ekfatslagring 8 månader.

Jordgubbar, röda och svarta vinbär. Kalk och gamla foudre. Gammal Fleischmanjärnväg med en liten touch av bakelit. Rosmarin, några nykläckta grankottar och en liten gnutta kanel och kardemumma.  Lågvisköst i munnen men ändå väl sammanhållet med en mer än medelhög fruktig syra och en mindre mängd lätt uttorkande tanniner.

Känns både klassiskt och intresseväckande och är en perfekt sparringpartner till kvällens stekta ankbröst och parmesanbeströdd öppen lasagne med crème fraîchestuvade smörfrästa tunna skivor av jordärtskocka och trattkantareller.

Azienda Agricola Rendonèl, "Dannato" Teroldego Rotaliano 2009

Skall vi vara ärliga har vi faktiskt bara druckit viner på druvan Teroldego tre gånger tidigare genom åren. Senast var det Elisabetta Foradoris Teroldego Rotaliano 2009 som köptes hos Cibi e Vini. Ägarparet Fabio och Mie är bland de vänligaste och varmaste människor vi träffat på i vinvärlden och det gör därför extra ont i oss när vi  härom veckan fick höra hur Foradori helt oväntat inte längre vill sälja sina viner genom Cibi e Vini.
Nu tycker vi inte att man skall vara särskilt ledsna för det eftersom de i stället verkar ha hittat en annan utmärkt Teroldegoproducent (Paul Zanini) som vi generöst nog får prova utan kostnad när vi handlar andra viner. Skall vi vara ärliga är detta vin från Mezzolombardo i Trentino kanske t o m snäppet vassare.

Färgen är mörk, ja nästan svart purpur. Både i näsa och mun känns det norditalienskt. Vi tänker då i första hand Merlot, Syrah eller Schioppetino utan peppar men med både mjukhet och syrligt fruktiga mörka körsbär, plommon, blåbär och björnbär. Här finns det julkryddor o saffran. Rosmarin o tallbar. En flyktig rökighet. I munnen tät frukt med hög syra och en lätt sälta i mineraliteten men utan tanniner att tala om  Ett väl sammanhållet och gediget matvin i bra balans.

Så mycket doft och smak och endast 13% alkohol inger respekt. Släng dig i väggen Foradori!